Jag tänker för mycket, ägnar tankar åt saker jag inte borde. Oroar mig helt i onödan, förväntar mig det värsta. Ändå är jag oftast tillräckligt modig för att försöka, tar tag i mig själv och inser att det finns inget att vara rädd för. Varför tveka, när man kan satsa och köra? Det värsta som kan hända är att man misslyckas, men vad gör det? Bakom varje framgång, finns ett antal misslyckanden. För att kunna lyckas behöver man misslyckas, det är nyttigt att lära sig av sina misstag. Fan, skärpning nu. Det finns inget att förlora.